I går gick matte och jag på ut på jakt efter vårtecken. I backen efter bäcken fann vi ett tecken...en Tussialgo. Den stod där ensam i mossen. Matte vart strålande glad
. Vi passerade förbi myrstacken och där var det liv. Det kryllade av myror i stacken. Matte vart lysande
glad. Nu äntligen sa matte är det vår på riktigt! Jo, så gick vi ytterligare någon mil utan att se ett endaste vårtecken... men det spelade inte så stor roll för matte var glad ändå!
Jag passade på att bada i de små diken vi passerade förbi. Jag håller ofta koll på vad matte sätter fötterna på marken...ligger stora kottar eller stenar stannar jag och markerar dem. Gör ju bara mitt jobb...
.
I går träffade jag en fin Welsh springer spaniel som jag lekte lite med på hemvägen på Järva
fältet. Jag tycker inte om att leka med andra hundar ....bara ibland. Matte är min bästa lek kompis.
Dagen innan då vi var ute i skogen kom 2 st damer på stigen och den ena sa till den andra damen " nu kommer
Järvafältets duktigaste hund" Gissa om matte sträckte på sig
. Damen sa till matte att hennes mamma tyckte att jag var så
duktig! Mamman red ofta ute på Järvafältet och hade väl sett mig då. Vet inte vad det är som gör mig så duktig... men jag brukar visa både hänsyn och ödmjukhet mot både människor och djur.
Jag stannar alltid och låter motionärer springa förbi på vägarna och skogsstigarna. Då hästar passerar förbi sitter jag ner bredvid matte för annars kan de bli rädda (säger matte). Då cyklar kommer
på vägen brukar jag se till att matte aktar sig. Jag stannar och lägger eller sätter mig vid kanten på vägen. Det här är ingenting som matte lärt mig utan som jag lärt mig på egen tass.
Nåväl...
Ut med alla jyckar i skogen och leta vårtecken!
Med vacker Tass
Fame